Första dagen på jobbet i London studion
Lite piggare idag. Natten var kall och jag sov ganska oroligt.
Jag ställde klockans alarm på 8 och gick upp och kokade mig lite kaffe och käkade frulle.
Jag poppade musik för att bli lite glad och sedan begav jag mig ner till jobbet. Det tar mig 5 min att komma till studion och det är löjligt skönt.
När jag gjorde entre på jobbet så surrade vi såklart om helgens brakfest som vi hade på PennyHill Park spa hotel som förövrigt var grymt. Det såg ut som ett stort stort slott, maten var underbar och det flödade skumpa och fri bar. Farligt!
Jag tackade för mig klockan 2 och gick då upp och la mig i den stora sängen som väntade på rummet. Jag kände mig lite som en prinsessa skulle man kunna säga. Ja håll i hatten, jag vinglade hem i rimlig tid!
Men iafall, idag, nu, imorse när jag kom till jobbet så springer jag på Michelle som är en av stylisterna ( den bästa faktiskt och den som lärde upp mig under en månad här i London).
Jag fick höra igår att jag började klockan 10, men tydligen så var det fel och jag började inte först 12.
Men men, 5 min promenad hem och nu är jag hemma igen.
Jo förresten, they put me on a work uniform.
Jag är så fruktansvärt emot sånt och vill ha mina egna kläder och köra min grej och min stil. Kanske ska jag "råka" ha sönder skjortan eller kladda ner den så mycket det bara går ;)
Jag ställde klockans alarm på 8 och gick upp och kokade mig lite kaffe och käkade frulle.
Jag poppade musik för att bli lite glad och sedan begav jag mig ner till jobbet. Det tar mig 5 min att komma till studion och det är löjligt skönt.
När jag gjorde entre på jobbet så surrade vi såklart om helgens brakfest som vi hade på PennyHill Park spa hotel som förövrigt var grymt. Det såg ut som ett stort stort slott, maten var underbar och det flödade skumpa och fri bar. Farligt!
Jag tackade för mig klockan 2 och gick då upp och la mig i den stora sängen som väntade på rummet. Jag kände mig lite som en prinsessa skulle man kunna säga. Ja håll i hatten, jag vinglade hem i rimlig tid!
Men iafall, idag, nu, imorse när jag kom till jobbet så springer jag på Michelle som är en av stylisterna ( den bästa faktiskt och den som lärde upp mig under en månad här i London).
Jag fick höra igår att jag började klockan 10, men tydligen så var det fel och jag började inte först 12.
Men men, 5 min promenad hem och nu är jag hemma igen.
Jo förresten, they put me on a work uniform.
Jag är så fruktansvärt emot sånt och vill ha mina egna kläder och köra min grej och min stil. Kanske ska jag "råka" ha sönder skjortan eller kladda ner den så mycket det bara går ;)
Kommentarer
Trackback
